by J

Även om jag ridit på ridskola sedan jag var 7 så har jag också varit skötare på en del privathästar genom åren. Vi börjar väl med att gå lååångt tillbaka. Eller långt och långt, jag har inte haft på tok så många, men några har det ju blivit.
För ungefär två år sedan började jag följa med min kompis som hade en sköthäst utanför stan som hette Nimba. Nimba är en ganska kraftig c-ponny som är halvblind. Hon ser bara 25% på högra ögat och det gör henne lite speciell. Jag vet inte riktigt hur gammal hon är, men under den tiden jag hade henne var hon en riktig liten dam. Jag hade hand om henne i ett år kanske, innan jag insåg att jag var påtok för lång. Men Nimba var så rolig och egen och det var jätteroligt att ha henne som sköthäst. Jag red mest dressyr och jag började ha hand om henne hade hon precis kommit ifrån bete, hon var tjock, hade dålig kondition, vresig och otroligt stel. I slutet av vår tid hade hon blivit riktigt fin och var väldigt lätt att få i form och hon gillade att arbeta på ett helt annat sätt. En helt annan häst med andra ord.

 



Om jag inte minns fel så slutade jag vara skötare på nimba lite innan det blev 2010. Ett ganska bra tag höll vi ihop. Anledningen till att jag slutade var att jag blev alldeles för lång och kunde inte rida henne. :(
Min nästa sköthäst var ett stort skimmelsto som hette Perfect Pearl. Hon var en riktig tant och kunde vara riktigt elak mot den hon inte gillade. På något sätt passade vi ganska bra ihop, dock hade pearlie väldigt lätt för skav och kunde knappt ridas alls. Första gången jag satt på henne hade jag väl tagit hand om henne i ett halvår. Men trots att hon var så vresig och tjurig i boxen var hon en helt annan häst när man red henne. Hon älskade att arbeta och var verkligen en helt annan häst då. Några månader efter jag slutat vara skötare på henne så var hon tvungen att avlivas. Hon hade haft stora problem med fång och dessutom blivit diagnostiserad med en tumör på hypofysen. Jag saknar henne oerhört och hon var verkligen en speciell häst.




Fram tills september 2010 tog jag hand om Pearlie och sedan började jag hjälpa en annan tjej med hennes stora hästar. Hon hade två stycken hopphästar. De var väldigt stora, stoet var 1.75 i mankhöjd tror jag och valacken bara några centimeter mindre. De var syskon och det var anledningen till att jag hade hand om båda två. Dock blev perioden jag tog hand om dem inte så lång eftersom de tog väldigt mycket tid och ganska svåra att rida och handskas med om inte ägaren var med. Lite synd eftersom de är extremt fina och jag lärde mig otroligt mycket under den korta tid jag hjälpte till med dem.


jag och den lilla valacken (av de två stora)



Gillar ni sådana här inlägg?
Hiss eller Diss?